Dag 2 - Uppleva Colaba Causeway
Kategori: Indien 2011
Morgontrötta som vi var missade vi frukosten och begav oss ut i vimlet först klockan 11:30. Till vårt försvar kan vi berätta att det var kl.07:00 hemma i Sverige. Hade sovit lite dåligt då vi frös! De hade vänligheten att starta AC på rummet, full speed och inte sjutton gick den att sänka. Så vi huttrade oss till sömns med trösten att för en gång skulle behövde jag inte bli varm på natten.
Denna dagen skulle vi ha för att anpassa oss lite till värmen, Mumbai och människorna. Läste på nätet vid något tillfälle att just Cilaba Causeway kunde ge oss en hel del av den varan. Det är en lång gata kantad med små affärer och plåtstånd, restauranger och tiggare. Med raska ben, trots den slående värmen, tog vi oss an dagens mission.
Jag har många gånger undrat över hur det kan komma sig att man i centrala Trelleborg har hönor, tuppar och div annat fjäderfä löst spatserade ... men nu känns det liksom lite mesigt ... i första vägkorsningen kom i kontakt med vår försa kossa.
Det var inte de enda djur som liksom oss spatserade till synes på måfå längs gatorna utmärglade hundar och katter gick eller låg mitt på trotoarerna. Och getter!!
En av våra första utmaningar var att skaffa oss kontantkorten. Väl förberedda med kopior på pass, visum och med fotografier spatserade vi in i en "butik" som enligt skyltningen sålde simkort. Stold räckte vi fram hela luntan med papper när det frågade efter dom ... men ni måste ha ett brev från hotellet också fick vi till svar ... utan brev inget kort. Ok, då får vi fixa det. Men först lite brunch och nått kallt att dricka. Värmen är rätt intensiv minst 36 grader i skuggan. Så nu behövde vi minsann inte frysa :)
Vi hann inte så långt förren Tobias åkte på den första "tiggaren" någon som välsignade honom och hela familjen. Han fick tjusig prick i pannan, blommor i fickorna och ett armband ... sedan skulle han fortsätta med mig ... men nope .. där gick de bet ... Nedan ser ni så tjusig han blev :)
Vi hittade ett café som såg trevligt och välbesökt ut och lyckades få ett bord. Ok, vad skulle man nu äta... det surrade i huvudet efter alla goda råd på vad man inte skulle äta ... *suck* ... äh, vi chansar på något som inte är starkt och hoppas på det bästa. (Än så länge e magen lugn i alla fall). När vi sat där på caféet så kunde jag inte låta bli att undra varför det kändes bekant på något sätt ... efter en stund slog det mig, golvet, pelarna och målningarna på väggarna ... Leopolds Cafe :) Ni som läst Shantaram vet precis vad jag menar. Måste säga att det kändes lite speciellt att sitta där ...
Efter lunchen och lite mindre shopping beslutade vi oss för att hitta tillbaka till hotellet och få dem att skriva brevet till oss. Tro det eller ej vi hittade tillbaka utan att fråga efter vägen (ni som känner mig vet att det inte är min starkaste sida). Vi fick förklarat för manenn i receptioen vad vi behövde, han nickade vänligt och bad oss vänta, snart kom ytterligre en man som fick samma förklaring, jo de kunde vi få ... vänta lite bara ... så kom det en kvinna ... aha ... hon kontrollerade våra pass, skrev ett brev till oss som stämplades med hotellets stämpel och skrev under. Äntligen, nu skulle vi väl i alla fall få våra simkort. Vi promenerade tillbaka till Colaba Causeway och gick in på första Uninor affär för at få våra simkort. Återigen lämnade jag fram alla papper. Ni måste ha brev från hotellet sa han. Gltt plockades även detta brev fram. Nu äntligen, tänkte vi. Hmmm skall ni ha 2 kort? Då måste ni ha 2 brev! What!! våra namn står ju båda i samma brev. Ok sa mannen, ni får kopiera. Han tog Tobias med sig och knallade iväg till ett ställe där man kunde få "köpa" en kopia på sitt pappar. Nu äntligen!! Alla papper klara .. eller ... Mannen ringde någon för att kontrollera all fakta vi skrivt och tog fram ett nytt papper som vi skulle fylla i. Vad våra fäder hette osv. Håkan var tydligen jobbigt att skriva så han tyckte vi kunde skriva Tobias på min eftersom vi i alla fall va gifta. Fine, bara jag får kortet så ... efter ytterligare flertalet minuter var korten äntligen klara och vi kunde testringa. Yes!!! Nu kan vi nå varandara i alla fall.
Kändes lite som en seger att vi lyckats få simkorten och med något lättare steg fortsatte vi längs gatan. Antalet människor hade fördubblats sedan vi var där tidigare på dagen. Bilarna tutade oavbrutet, försäljarna pocka på uppmärksamheten liksom tiggarna. Det låg månniskor och sov på trottoarerna, i taxibilar och på alla tänkbara skuggiga platser. Tiggare utan ben och armar. Små barn som satt med en liten plastburk framför sig. Vi försökte stålsätta oss så gott vi kunde. Fram på em kom dock en flicka, något yngre än Johanna med ett litet barn på höften och såg bedjande på Tobias. Då gick de inte längre ... snabbt samlade han ihop alla mynt vi hade och gav till flickan. Flickan nickade, tackade och promenereade vidare. Det är svårt att föreställa sig hur man skall reagera. Har tänkt på detta mycke inann resan och så här långt har det gått bra. De har inte varit så många barn just idag, av någon anledning är det svårare att säga nej till dem än till vuxna.
Lider även mycket av att se alla magra djur också. En utmärglad kattmamma låg utmattade på trottoaren med sin kattunge frenetiskt letande efter mjölk ... ville bara stoppa den lilla kattungen i fickan och ta med hem ... barn och djur är helt klart de vi är svagast för.
Här komemr några typiska bilder på hur man bygger ställning här nere. Såg redan i går från Taxin, men förstod då inte att de faktiskt är så man gör ... tack och lov att Nicklas inte jobbar som ställningsbyggare här nere i alla fall. Bara korslagda pinnar som surrats i hop!!
Fick shoppat lite indiskinspirerade kläder idag. Inte så mycket som jag hoppats, hittade inget kul till barnen idag ... men vi har ju fler dagar kvar :)
Middag ... fortfarande lite osäkra på om lunchen skulle få spel i magen log vi i samförstånd nrä vi hittade en MC Donalds. Det tar vi. Börja försiktigt i dag och bygger vidare på att glädja smaklökarna i morgon. MC är väl alltid MC? Eller inte ... dom hade bara kycklingburgare i alla de sorter, men de funkade de också. Vi betalade typ 21 kr för ett meal här ... lite skilland från hemma.
Nu började tröttheten kännas i fötterna. Vi promenerade tillbaka till Hotellet för att få njuta av lite svalka, internet och sist men inte minst ringa kontakten som Tobias pratat med via facebbok under flera månader.
I morgon är det dags att resa vidare. Vi har planerat in ett stopp på Mumbai court house för att se om de vill dela lite papper med oss. Sedan skall vi träffa Tobias kontakt på stationen innan vi reser vidare till Pune.
Nu är klockan lite över 21. Tobias försöker vila bort en störig huvudvärk och jag skall surfa lite ... bara lite och inte kolla mail ... bara skicka kontkatuppgifter :)
Ha de gott så hörs vi igen i morgon :)
johanna säger:
Så snygg du är i prick och armband pappa!
cissi säger:
Jag är så glad för er skull att detta blev av.
Tack för att ni vill dela detta med oss.
Många kramar
Cissi
Thomas A säger:
Jätte-grattis till bedriften med sim-korten, ni misstänkte ju att detta skulle kunna bli ett riktigt trauma.
Fantastiskt kul att följa med på er resa! Riktigt lycka till i fortsättningen.
Thomas A