The Knutsons

Vår reseblogg

Dag 8 – Indiskt hem och Arungabad

Kategori: Indien 2011

Så var vi inne på dag 8. Dagarna flyger fram, vi har det bra här nere. Det enda vi saknar (förutom barnen då förstås) är en redig köttbit. Har nog aldrig ätit så mycket vegetariskt tidigare i hela mitt liv. Det enda kött som verkar finnas att få tag i är kyckling L Det är väldigt smutsigt här, man är hela tiden mer eller mindre täckt av damm/grus och avgaser.

Men man vänjer sig vid det också … Ja ja nog om det.
I dag på morgon kände jag för att återgå till gamla vanor så det blev helt enkelt svarta jeans. Tänkte att sista dagen i Parbhani skall dom få se en riktig kvinna i jeans! Lite rebell finns det kvar i kärringen :) Jo då, hann bara utanför hotelldörren så var första fotot taget :)

Upp vid 07, packa och göra oss klara. Idag lämnar vi Parbhani i alla fall för denna gång. Klockan 9:30 blev vi hämtade av värden för att äta brunch hemma hos dem. Dom bodde inte så långt från hotellet, men det tog några minuter då vägen inte var den bästa och korna var i vägen överallt. Stora feta kor, dom går det verkligen ingen nöd på.

Värdinnan hade lagat kyckling till vår ära. Vi åt så mycke vi kunde. Alla som känner mig vet att frukost inte är mitt favoritmål på dagen. Men hon hade ansträngt sig och serverade oss med ett leende mer och mer … Tillslut var vi tvungna att meddela att nu var det stopp. Tiden var lite knapp då vi skulle med tåget klockan 11.

 

Varje gång de har en ny gäst hemma har de en ceremoni där det sätter prick i pannan på gästerna och överlämnar gåvor. Jag erhöll armband, en påse med nått … och tyg till min egen Sari :) Tobias fick en slags sjal (turk tror jag den hette) och en mössa. Så tjusig han blev :)

 

Efter de så skyndade vi vidare till stationen. Vi skulle mött reportern där nu på morgonen, men tyvärr så avled hans farmor under natten så det var fullt upp med begravning. Vår värd skulle skynda tillbaka till begravningen efter att han lämnat av oss på stationen.

Vi kånkade våra extremt stora resväskor längs gången på tåget för att leta fram våra platser. Gången är mycket smal så man kan inte köra väskan utan måste bära den. Tillslut hittade vi fram. En Indisk familj satt redan på våra platser, vi satte oss bredvid. Tror det var ett mycket stort sällskap som skulle resa för de verkade känna varandra och det var säkert minst 10 små barn med. Inget ont om barn, dom e underbara, men när hälften av dem skriker hysteriskt mest hela tiden utan att någon vuxen verkar bry sig blir man aningen trött. Men, men vi skulle ju bara resa i 3 timmar denna gång… Vi var lite osäkra på hur vi skulle gå av på rätt station, de säger aldrig något på tåget utan man skall själv hålla koll. Nu hade vi trevliga medresenärer som hjälpte oss att hålla koll så vi kom av på rätt station. Då tåget var av samma sort som de vi reste till Puna med och luftkonditionerad var man lite småfrusen när man klev ur tåget in i en vägg av stekande värme. Skönt J i alla fall tills jag hade tinat. Sen var det bara varmt!  Vi kämpade oss genom stationen genom ett hav av människor. Mycket fler än i både Pune och Mumbai, eller så var det stationsbyggnaden som var mycket mindre …

 

Gissar att vi hade ca 200 m till de hotell vi valde och under den tiden tror jag vi hunnit få minst 10 erbjudande på resa till Ellora och deras grottor. Som om det inte räckte så var mannen på hotellet i lika snabbt. Han gjorde ett paketpris på 2 dagar som var ”mycket billigt”. Vi behövde bara betala 500 Rs i förskott så var det klart. Kändes oss genast lite skeptiska, är man så på det så brukar det vara andra som har billigare erbjudanden så vi bad att få avvakta.

En lustig sak var att de på hotellet nog räknade Tobias som en Indier och mig som turist. Alla svar på frågor och papper lämnades till Mam (mig). Tobias mer eller mindre struntade han i. Vi fick vårt rum och kunde konstatera att de saknade AC, beslutade oss för att se om det gick att uppgradera. När Hotellägaren kom upp på rummet frågade Tobias om det var möjligt och fick till svar att det tyvärr var slut. Men i morgon skulle de kanske finnas något ledigt. Ok, fläkten svalkade rätt bra så vi ryckte på axlarna och accepterade läget. Något vi lärt oss är de lättaste sättet att hantera Indien, ta de som det är och gör det bästa av det. Inom loppet av några få minuter kom han springande ”Mam, got a room for you with AC, come and look!”. Lydigt följde vi med honom upp en våning och jo då här fanns AC. Rummet något större, toaletten något mindre.  ”Ok, mam?” Ja de va ok.

Kändes lite konstigt att stå i centrum och vara den som fick alla frågor i första hand. I Parbhani behandlade alla mig artigt och hälsade med nickningar. Tobias tog de i hand och han presenterades med namn för alla. Så lite ombytta roller. J Vårt första och mest elementära mål i Arungabad var att köpa cig. Jo, de e sant. I Parbhani var det svårt att hitta någon som sålde cigaretter. Vi hade undrat lite över det redan i Mumbai hur det kunde komma sig att så få Indier rökte. Jo svaret var enkelt, det var förbjudet för Indier at röka ute på allmän plats. Rökning fick ske i hemmet om det skulle rökas. En avgift om 200 Rs kunde man få för de lagbrottet. Vi fick även den goda nyheten att det inte gällde turister :D

Men det gjorde det inte enklare att hitta några. Hittade man någon så hade de oftast bara några stycken. Ja, här köpte man de oftast styckvis en eller två per gång. När vi till slut hitta Marlboro så blev vi glada. Visserligen bara ett 10 pack men i alla fall. Lyckliga tände vi vars en cigg, fy fan!! Vet inte va sjutton de va för blandning, smakade som tuggummi typ. Någon slags blandning av mint och frukt. Va så illa att vi inte kunde ta mer än några bloss. Urk … men skam den som ger sig. :)

Sluta röka just nu hade ju varit helt och hållet galet, eller … Men problemet var löst i turiststaden Arungabad och cig var nu inköpta testade och godkända. Semestern kunde nu fortgå.

 

Vi gav oss ut på upptäcktsfärd. Tobias behövde någon skjorta och helst ville vi hitta nått trevligt till ungarna. Hmm visst fanns det små gatuaffärer, men va inte så många … vi frågade i en av dem som hänvisade oss till huvudgatan. Vi började promenera, men kunde inte hitta nått speciellt. En trevlig kille som körda Rickshaw berättade för oss att det fanns en stor marknad inne i centrala staden. Vi befann oss o utkanten. Ok, då promenerar vi väl dit… ”No no. Too far!” Det var ca 4 km in till staden, med tanke på vad klockan var så beslöt vi oss för att åka med istället. Man syns så dåligt när det blir mörkt, gatubelysning finns oftast inte längs de större vägarna och trottoarer saknades helt. Sagt och gjort. Snacka om marknad … över allt … mängder med saker … men mest samma saker. Är så besviken på att det inte finns några kul saker att handla hem. Men vi har inte gett upp ännu. Nått ska vi väl hitta till slut.

Middagen blev sen idag. Vi hittade mest veg restauranger med menyer som inte visade vad de innehöll. Hur sjutton skall man kunna beställa in något som man inte har en endaste aning om vad det är?? Tröttsamt. Vill ha kött!! Kebabtallrik från Mamoli i Trelleborg L Kände mig lite småtjurig. Vi hittade tillslut en pizza express J J ja va sjutton lite vanlig mat måste man väl få blanda med i alla fall. Blev totalblåste på priset, men pizzan var i alla fall mycket god.

Nu är klockan snart midnatt här vilket betyder snart halv åtta på kvällen hos er. Skulle hasat bort till Internetcafet och ladda upp detta, men det får bli i morgon. Kroppen vill sova.

Natti natti

KOMMENTARER:

  • kassandra säger:
    2011-11-14 | 14:38:45

    Roligt att läsa bloggen!

    Ni ser ut att ha det roligt, snygga outforskad också!

    Fortsätt njuta ;)

  • Calle säger:
    2011-11-14 | 15:14:09

    Tycker ni ska fortsätta med prickarna när ni kommer hem!

Kommentera inlägget här: