The Knutsons

Ny dag, klockan ringde 07:30. Vi hade bokat med en lokal taxikille som skulle köra oss för att besöka grottorna i Ellora. Som jag skrev i går så fick vi mängder med erbjudande och tillslut visste man inte vilken man skulle ta. Dyrast var de på vårt hotell och de andra varierade mellan 600 – 1000 Rs ( ca. 120 – 200 kr).

Klockan 09:00 lämnade vi hotellet och Arungabad för att besöka Ellora. De kallas för Ellora Caves, men det är inte grottor i verklig mening. Det är typ tempel som är uthuggna direkt i klipporna.

På vägen upp till Ellora stannde vi till vid en bomulls odling. Det är rätt häftigt att dessa små rosa/lila/vita och gula blommorna slutligen blir bomull.

 Det växte även papaya träd mitt i odlingen.

Det visade sig även att det fanns vilda apor i Ellora. Tobias hoppa ur bilen för att ta bild, men dom kom farandes i en himla fart mot bilen så jag tvingade honom att hoppa in i bilen igen. En lite bit apa fastande dock på bild...

Så framme vid Ellora.
Vår chaufför bad oss att inte prata med lokalbefolkningen och inte heller handla något som såldes vid grottorna. Det är låg kvalitet och polisen försöker bli av med dessa påflugna ”säljare”. Vi lovade att inte handla något. Vi valde att få en guide på vår tur genom grottorna. Detta för att kunna få med oss lite historia. Vår guide var mycket trevlig och pratade en helt ok engelska. 

Grottorna som högs direkt ur bergen mellan 600- och 1000-talet finns med på FN's världsarvslista. Här finns 34 grottor i varierande storlek och stil. De 17 hinduistiska grottorna är de som är är mest spektakulära av grottorna. Grottorna är gigantiska och är alla utmejslade direkt ur klippväggen. Vissa delar är uppbyggda som små städer med tempel, skulpturer och små rum. Man beräknade att de tog ca 4 generationer att färdigställa genomsnittsgrottan. Den största, tog 6 generationer att färdigställa. De var uppdelade i 3 delar jainska, buddistiska och hinduiska grottor. 

Vi startade i den största Jainska grottan. När ni kollar på bilderna nedan tänkt då på att allt detta är uthugget ur en och samma klippa.

Nästa grottsamling var den Buddistiska.

Sista och största var den Hindusiska.

Ångrar verkligen inte att vi tog vägen via Arungabad och tog oss tid att turista på Ellora. Klat vart ett besok.

På vägen tillbaka till hotellet så stannade vi till vid ett slags tempel. 

I taxin på väg tillbaka ringde Tobias mobil. Mr Vilas från Parbhani hade anlänt till Arungabad. Då hans barn studerade i Arungabad så hade han köpt en lägenhet här där de bodde. Själv arbetade han fortfarande i Parbhani och veckopendlade.

Mr Vilas undrade om vi inte ville vara gäster i hans hem en liten stund idag. Naturligtvis så tackade vi ja till detta. Vi hade knappt landat på Hotellet förrän Mr Vilas kom och hämtade oss i sin bil och tog oss med hem till deras lägenhet. De hade köpt en lägenhet i ett nybyggt hus strax utanför centrala staden. Som vanligt kallades familj och grannar in för att hälsa på oss. Även hans brorsdotter skyndade över för att få träffa oss innan hon skulle tillbaka till skolan.

Vi förhördes om Sverige och vad som var svenskt. Tittade på kartor och googlade oss in på googlemap för att hitta vår gata i Trelleborg. Vi blev bjudna på snacks, vilka vi glömde fotografera … Sedan hände det. Jag vill bara säga att det inte finns mycket som jag inte kan göra för att visa min kärlek till min man, men det finns en sak … eller fanns en sak …

Vi satt och pratade och värdinnan undrade om hon fick bjuda på te och/eller kaffe. Tobias valde kaffe och jag te med socker. Tyvärr så var hon inte så bra på engelska så det blev kaffe med mjölk och socker till mig. Shit!!! Kaffe!!! Hur skulle jag ta mig ur detta? Såg hur hon titta lite ängsligt på mig när jag studerade innehållet i koppen, troligen gick det att avläsa skräcken i mina ögon. Jag tog et djupt andetag och tänkte, bara jag inte kräks. Som tur var så var kaffet svagt, mycket socker och mjölk. Men fy fan!! Förstår inte hur man kan vilja dricka detta frivilligt. Kände hur magen protesterade. Detta var andra gången i mitt liv som jag smakade kaffe. Jag hade lovat mig själv att aldrig någonsin göra detta igen. Jag såg på Tobias och sa lite tyst ”Detta kommer du att få gottgöra mig för”. Så va gör man inte för kärleken. Vill ju inte riskera att skämma ut Tobias inför dessa människor som hjälper oss i vårt sökande. Som öppnar sina hem för oss och tar emot oss med öppna armar. Men en sak är säker, from nu kommer jag tacka nej även om de erbjuder mig te. Tänker inte riskera att detta händer igen. Aldrig!! Som tur var lämnade vi bara några minuter efter kaffet och kördes tillbaka till Hotellet. Jag var tvungen att gå upp på rummet då min mage gav mig kraftiga varningar på att kaffe mycket snart skulle komma upp samma väg det kom ner. Hällde i mig massa Pepsi, vatten och läkerol som vi haft med från Sverige. Kändes lite bättre.

 Föresten en sak, Else-Marie, om du läser detta har jag ett livsviktigt uppdrag till dig J
På söndag den 20 november någon gång mellan 10 – 11 kommer jag och Tobias att anlända till Hyllie. Jag kommer då mer eller mindre rusa in till er där och förse mig med en efterlängtad Pepsi Max! Denna dryck finns inte att uppbringa i Indien. Vanlig Pepsi och Coca cola finns på vissa ställen. Men absolut inga Max. Så snälla spara en till mig ute å Hyllie :)  Tack på förhand :) 

Nu skall vi försöka få fatt i något att äta och göra ett efterlängtat besök på internetcafeet. 

Take care från ett 30 gradigt Arungabad