The Knutsons

Vilken rörig dag det varit idag. Vi tog nattåget från Arungabad klockan 00:20 (var en timme försenad) beräknades ankomma till Thane vid 06-07. Det gick överraskande bra att sova på tåget. Vi komma upp i tid och lyckades hoppa av på rätt station. Alltid ett äventyr. Thane har en rätt stor station med massor av utgångar till olika gator. Vi skulle möte värdens son och visste inte riktigt var. Tobias skickade till värden och bad honom om telefonnumret till sonen för att bestämma var vi skulle mötas. Efter en massa turer visade det sig att det blivit ett misstag och sonen trodde inte vi skulle komma förrän i morgon så han var i Colaba och jobbade … Vi fick namnet till ett bra hotell och blev gravt överdebiterade av taxichauffören. In på Hotellet, nope de hade inga rum lediga … *suck*.

Vi sticker till Mumbai istället! Vi har ju massa saker att kolla upp där. Rickshaw tillbaka till stationen. Jakten på rätt biljettlucka för att få köpa en biljett till ett lokaltåg. Eftersom vi alltid brukar hamna i den luckan först annars så borde ju vi komma rätt på första försöket … eller inte … 3:e försöket lyckades. Massa jäkla trappor för att komma till rätt spår … hissar och rulltrapport existerar inte på stationerna. Tillslut satt vi på tåget mot Mumbai. Dessa tågen fylls till bredden. Och då menar jag att det bokstavligen är folk som hänger utanpå tåget. Där satt vi mitt i alltihopa med våra gigantiska resväskor och spärrade vägen för alla … ingen sa något högt och jag är glad att jag inte kunde läsa deras tankar … Så framme i Mumbai. Phu om det varit varmt tidigare i veckan så måste det vara värmerekord i dag. Ta 2 steg ute och svetten börjar rinna. Under tiden det tog för oss att åka från Thane till Mumbai och börja jakten på det föreslagna hotellet hade nog värdens son ringt och sms minst 10 ggr. Han var upprörd över missförståndet. För vår del va de lugnt vi hade massor att göra.

I näst intill flytande form tog vi oss tillslut fram till Hotellet, vilket de lovade att de hade WiFi i :) och upp på rummet ”president sviten” hade nog varit riktigt fin en gång i tiden. Men klagar inte, renaste och trevligaste rummet på hela resan! Vi dumpade våra väskor och gav oss ut på stan.

Taxi i 40 minuter utan AC till Regional Passport Office för att försöka få fram ansökningsinformationen från Tobias gamla pass. Det var ett hett tips vi fått hemifrån. Halva Mumbai ville också ha pass så det tog en stund innan vi kom fram till luckan.

Mannen i luckan beklagade men enligt lag så sparar det endast dessa uppgifter i 25 år och det var nu 30 år sedan passet gick ut … mao 5 år försent. :( Skit också, men vi ger inte upp.

Ny taxi i ca 40 minuter utan AC till Bombay High Court. Fick genomgå säkerhetskontroll, lämna ifrån oss kamera och släpptes sedan in. Pratade med en herre som visade oss till administrationen som i sin tur skickade oss över till en annan byggnad för ”Old Records”. Väl där fick vi besked om att dessa uppgifter var såååå gamla att de inte fanns kvar på High Court utan förvarades i så fall ute på G.T Hospital.

Ok, ny taxi och ca 20 minuter naturligtvis utan AC, till sjukhuset. Vi pratade med flera olika personer som hänvisade oss till polisstationen då det inte hade några papper här … detta va ju ett sjukhus det borde vi förstå! Men vi gav oss inte, vi visade upp lappen igen och sa att vi fått besked från High Court att ta oss hit. Tillslut var det en herre (liknade en polis) som tog med oss bort till en annan del av sjukhuset. Han bad oss vänta en stund och visade sedan in oss till 2 män vid ett skrivbord. Vi förklarade åter varför vi var där och visade alla papper. Vid varje besök med någon här så måste vi visa papper och förklara allt flera gånger om och om igen innan det förstår vad vi vill. Så tillslut förstod han vad vi sökte. Han var dock tvungen att meddela att sådana papper sparades enligt lag endast i 25 år och det var ju snart 35 år sedan 1976 då dessa dokument utfärdades. Nit igen L Varför kan man inte spara pappren i 35 år istället?? Åtminstone de papper som vi behövde!!!! Ja ja. Nya tag.

Vi jagade tag i en snabblunch då vi kom fram till att vi inte ätit mat sedan lunchen dagen innan. Värmen gör att man bara vill dricka vatten och det är lätt att glömma maten … fy på oss!!!

Så en ny taxi tillbaka till hotellet, tappade räkningen på tiden men är i alla fall helt säker på att även denna var utan AC. Tänk att man kan svettas så mycket … Så var det dags att prova WiFi på hotellet. Fick då besked om att den inte fungerade så bra på vårt rum då de var högst upp … för ”järnspikar”, vi hade ju frågat speciellt om de fanns WiFi när vi bokade rum. Ok, specificerade inte att vi ville komma åt de från rummet men … Borde ha lärt mig det där med att specificera kraven tydligt, eller hur Happy … Jag frågade då om de va ok att sitta i lobbyn, jo de gick bra. Fick nån jäkla skraplott som skulle användas för inloggning. Stod tydlig info om vad man skulle göra … funkade??? Naturligtvis inte … blir så trött … de hade tydligen lite problem just nu … nä skojja inte … *suck* hänvisades till bastun eller som de kallade det Internetcaféet längre ner på gatan.

Ok, vi tog med alla papper vi behövde, la över Dag 10 på usb-stickan och knallade ner till caféet. Blev hänvisad en dator. Plockade fram de telefonnummer som vi behövde.

USB funkade inte. Datorn fick spatt och började tjuta hejdlöst. Fick en annan dator. USB hittades, yes, nu in och kopiera texten … what!! Den fanns inte där. Min Dag 10 mapp var tom!! Alla andra dagar fanns där, men inte innehållet i mapp 10. Nu blev denna annars så tålmodiga J fru Knutson något irriterad och drog ut usb-stickan, varpå datorn startades om …

Tobias försökte komma fram på de telefonnummer vi äntligen hittat på nätet … men de gick inte heller ... Vi valde att stillsamt lämna caféet och gå tillbaka till hotellet och ta en kall dusch.

Nu något bättre tempererade sparade jag om allt på usb-stickan fyllde på vätskereserven och så knallade vi åter ner på caféet. Yes, all data fanns på stickan. Datorn startades inte om och dag 10 var på plats. Lite facebook och en snabbkoll i mailen samt sökning på nätet efter bästa sättet att ta sig till Shrirampur. Tar massa timmar härifrån …

Nu vila framför tv med lite indiska gotterier och läsk och massa AC J

Blev inte så mycket foton idag … kameran bara halkade ur handen hela tiden J
Skall skärpa oss i morgon!

Take care!!!