The Knutsons

Idag skulle vi vara effektiva, upp tidigt för att checka ut och ta oss till tågstationen för att åka vidare till Pune. Klockan ringde 08:00 (typ 03:30 svensk tid). Duschning, packning, utcheckning och sedan taxi. Flöt på hyfsat bra. Vissa är bara lilte segare än andra när det gäller att bli klara i tid, tidsoptimisten, inga namn nämnda.

I taxin på väg till centralen passerade vi åter de stora områdena där allt man kan få tag på används för att bygga ett hem. Här är bara ett liten glimt om hur det kan se ut.

Efter en fartfyld taxiresa hamnade vi i kaoset på Mumbai centralstation. Folk överallt och förvånandsvärt lite som stod på engelska. Men efter lite springande fram och tillbaka så lyckades vi komma till rätt lucka och fick köpt oss biljett till Pune.




På stationen vaktade en man med K-pist!!





Vi kände oss lite lyxia och valde första klass med AC. Skulle ju ändå sitta på tåget i 4 timmar.

Tåget skulle gå 12:05. Vi hade gott om tid på oss tyckte vi, men man kan aldrig vara säker på att hitta i folkvimlet. Som vanligt var det massor med indiska män som ville se vart vi skulle och tala om vart vi skulle gå. Har kommit fram till att det är lika bra att inte lyssna på dom för 70 % av dem säger fel. Denna gången var det en man som var helt säker på att vi inte skulle åka med de tågnumret som stod på biljetten utan från spår 18. Ok. Som tur var beslöt vi oss för att lite på biljetten.

Frukost, just det, vi skulle ju handla frukost att äta innan vi åkte med tåget. Det är så många intryck och saker som händer hela tiden så något så vanligt som att äta är faktiskt lättare att glömma än vad man skulle kunna tro. Vi tog upp jakten på något ätbart och drickbart. Det enda vi kunde hitta i matväg var något suspekt friterat så vi fegade ur. Det fick bli 2 mycket små påsar med chips och 2 stora vatten. Man kan ju leva på kärlek så vi provar med det, i alla fall tills vi kommer fram till Pune :)

Om vi inte skrivit något om det innan så kan vi berätta att Mumbai är inte direkt någon ren stad. Massor med skräp överallt och på vissa ställen rejäla sophöger längs med vägarna. Detta gäller även stationen. Plask, på perrongen trampar jag in något blött som inte luktar så gott och mina vita byxor får en chokladbrun färg längs ena benet ... urk ... kändes mindre mysigt :( När vi villslut hittat vår tågvagn och våra platser (i god tid innan avgång) skyndade jag mig in på "toaletten" och bytte till nya byxor. Skönt! Nu kändes allt bättre.

På tåget sprang det hela tiden killar med diverse mat och dryck till försäljning, det var ett väldigt tjande om vi ville ha Tjai? Tjai, nä tror inte det. Det visade sig sedan att Tjai var Te :)
Säkerheten och tåg är nog ett okänt begrepp. Vi kunde se på tåg i passerade hur folk hänge ut genom öppna dörrar och till och med hur någon tryckt upp sig mellan två vagnar och åkte mellan dem, utanför tåget!!
Det var inga problem att öppna dörren ut och stå och titta ut medan tåget körde...

Tobias var naturligtvis inte sämre utan hängde även han ut vid den öppan dörren och fotgraferade lite under tågresan.





Bilderna nedan gör inte tåget rättvist, standarden var lägre än vad man kan se på bild. Men helt klart fungerande.






Pune - en stor stad, men med nästan en tredjedels folkmängd jämfört med Mumbai. Det måste ju betyda att det är mindra antal människor ... eller inte ... när vi steg av tåget vimlade de av människor. Trevlig män försökte hjälpa oss med bagaget, men som "kan själv" svensk som man är vill man gärna göra det själv. Vi tog oss ner utanför stationen och såg oss omkring. Ok vad gör vi nu? Vi har inte bokat Hotell i förväg, men det skulle väl inte vara något problem. Hmmm vilket håll skulle vi gå åt ... vi valde tillslut att gå mot tunneln som de flertalet andra. Vi kom in i en slags saluhallstunnel som löpte under vägen. Massor med försäljare och tusentals olika dofter slog emot oss. Häftigt :) Väl ute på andra sidan tog vi sats mot första bästa hotell vi kunde hitta. Innan vi nått fram dök en äldre man fram till oss och frågade om vi ville ha ett rum och visade in oss på en mindre gata. Tja varför inte, friskt vågat :) Frågad i receptionen om de hade ett ledigt rum med AC, Internet och framför allt västerlänsk toalett (gillar inte golvhålen).
Nej tyvärr han hade fullt, men hade ett nytt hotell som han genast kunde skicka oss vidare till. Ja, varför inte.
Vi stuvades in i deras lilla privata bil. Deras bilar är små! Våra resväskor går inte få in i bagaget så en väska placerades hos oss o baksätet. Den andra baxades in tillsammans med vår medföljare i passagerarsätet. SKojja inte om det såg kul ut. Han var visserligen en liten nätt Indier, men med den stora väskan i knät och kroppen helt förvriden för att få plats ... kunde inte annat än att skratta åt det hela.

Efter ytterligaren en rallytur med i den Indiska trafiken nådde vi det nya hotellet. Rent fanstastikt att vi ännu inte bevittnat någon bilolycka så som dom kör. Har man besvär med hjärtat skall man utan tvekan avstå från att resa hit. I alla fall om man tänker åka bil, taxi eller gå över en gata. Hotellet var helt ok, helt klart fräschare än de vi hade i Mumbai.



Mat!!! Nu började vi känna av att vi bara ätit några smulor med chips till lunch och frukost. Dumpa bagaget på hotellet och ut på jakt efter mat. Klockan var nu ca 17:00. Som rediga turister så frågar man inte om vägen till någon restaurang utan vi går och letar :) Det verkade som vi hamnat i något finare kvarter än i Mumbai. Många flottare hus, företag och universitet, lite matställen ... men vi ger inte upp för det ... mat vill vi ha ... om vi tyckte det var mycke kor och getter i Mumbai så var här översållat med hundar. Överallt! Under vår promenad denna kvällen måste vi sett minst 60 hundar, säkert fler. Hemskt att se ... tyvärr så låg det även en död hund vid sidan av vägen på ett ställe. Kändes inte alls så kul. Värker i djurälskarens hjärta. Tillslut hittade vi mat, tro det eller ej men det var en pizzeria. Vi beslöt oss för att testa Indisk pizza som även serverades med vitlökssticks. Najs! Det var mycket gott :)



Med magen nöjd var det dags att göra stan. Vi visste vart vi ville och gick med bestämda steg mot stationen ... fast kanske inte riktigt den vägen som var meningen att man skulle gå :) Vi hamnade längs en gata med mitträcke/mur ... fel sida dessutom. Vi fick promenera säkert 1,5 km innan vi kunde komma över vägen och gå tillbaka på andra sidan lika långt :) Med den hysteriska trafiken i hasorna var det en speciell upplevelse. När vi kom fram till trafikljustet och var omringade av typ 50 - 60 motorcyklar. Skojja inte om det blev lite sicksack för att ta sig fram. Vi fick en del undrande blickar från lokalbefolkningen. Med ett stort leende så verkade det glömma att vi var i vägen och log tillbaka. Antar att dom tänkte typ turistjävlar ... men som sagt ytterligare en upplevelse i händelsernas Indien.


Det är inte bara bilar, mc, cyklar och gående som slåss om platsen på gatan ... även mannen med potatiskärran.



Vi kom tillslut fram dit vi skulle och hittade ett litet ölhak där vi kunde svalka oss och vila fötterna.



I morgon skall vi besöka barnhemmet som Tobias bodde på innan han kom till Sverige. Det ska bli riktigt spännande.

Kram och gonatt på er!!